torsdag 18 oktober 2012

Minns, minns inte, minns...

I morse upplevde jag en helt ny aspekt av min PTSD-slirande hjärna. Min vana trogen lediga mornar tog jag med mig frukosten in i vardagsrummet, läste tidningen i lugn och ro och tog mig sedan en runda på Facebook. Till min stora fasa såg jag ett långt inlägg, kommenterat av flera, där jag skrivit om energi och att behålla den. När jag läst inlägget tre gånger insåg jag sedan att det inte var ett obehagligt inlägg på något sätt, det var inte ens någon som kapat mig som jag först misstänkt. Jag hade bara totalt lyckats glömma att jag klagat över min brist på energi. Men fy, vilka läskiga sekunder jag upplevde när magen knöt sig kring mina rostade mackor och nästan tvingade upp dem igen..

Nu har jag fått fina tips på Rosenrot, något slags alger, ge katten sömnmedel, motion och byte av jobb då det är viktigt att sova mycket. Jag kan tillägga att det är en viktig del att man känner att man har makt att påverka sin situation på jobbet, vilket ledningen just nu inte är ett dugg intresserad av att ingjuta i oss då vi plötsligt ska utföra uppgifter som ligger över våra kvalifikationer, utan att få lämplig ersättning. Stön. Jag ska nog baske mig sälja skor istället, är kunden inte nöjd kan den helt enkelt byta eller reklamera. Så himlans simpelt.



 

2 kommentarer:

  1. Det där minnet kan vara klurigt det. Jag glömmer aldrig den där morgonen för flera år sedan då jag skulle sätta på kranen i badrummet och plötsligt inte kom ihåg åt vilket håll jag skulle vrida för att få varmvatten. Total kortslutning och en Lotta som var övertygad om att jag var halvvägs in i Alzheimers.

    Trist med jobbet. Hoppas det blir bättre.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Visst är det otäckt?! Det är ju som väl är inte permanent, men man hinner få upp pulsen rejält emellanåt. Det med jobbet löser sig säkert, om inte annat kan jag ju alltid titta efter något annat.

    Kram tillbaka!!
    Solsippan

    SvaraRadera