Många tankar har cirkulerat i huvudet de senaste dagarna. Det har resulterat i en dånande huvudvärk som jag ger efter för runt klockan sju på kvällarna då jag kryper ner i sängen.
Det är det där lite jobbiga ordet "om" som nosar omkring i utkanterna av mitt medvetande. "Tänk om" och jag är inte helt överens. Mitt vanliga fighter-jag har börjat infinna sig oftare och oftare, medan jag bygger upp min vardag. Jag ska klara det här, och jag ska må bra! Här ska göras fint i nya hemmet, som vi snart bott i ett helt år, och nya fina vänskaper ska byggas och förhoppningsvis ska vår lilla familj spira, kanske till och med bli en till. Kanske.
Självklart börjar jag nu fundera över hur det kunde ha varit. "Om" blåser upp sig och ställer sig och frustar full av självförtroende innan den med full fart far iväg i mina tankar.
Jag började på allvar längta efter barn när jag var 27 år och tog försiktigt upp ämnet med O, som inte alls var intresserad och menade på att jag kunde släppa de där förhoppningarna eftersom jag inte skulle duga som mamma. Hans svar var så absurt att jag inte tog honom på allvar. När jag pressade honom fortsatte han dock att hävda att med de generna jag har, och en så inkapabel mamma jag har, så var det inte ens värt att fundera på att försöka få barn.
Om jag nu fullt ut hade förstått att han var ärlig och om jag nu förstått hur gärna jag faktiskt vill ha barn så hade jag avslutat förhållandet där och då. Om jag nu hade avslutat förhållandet hade jag haft betydligt större chans att kanske få barn med någon annan.
Tro nu inte att jag inte är glad att jag träffat min T! Jag är otroligt glad att jag har honom! Det är "om" som stormar fritt omkring och den ömmaste punkten som hittats är att jag kanske är för gammal. Om jag hade haft chans att försöka tidigare...
"Tänk om" är inte PTSD, men det gör precis lika ont. Fastän att O inte längre finns i mitt liv kan han ha berövat mig glädjen att få vara mamma till ett nytt litet liv.
Ibland önskar jag att om kunde gå och lägga sig och sova istället för mig, sluta lura i skuggorna och inte så närgånget lägga sig som en extra tyngd på mitt bröst. Jag ÄR glad att jag faktiskt får chansen att försöka överhuvudtaget. Tillsammans med någon som tänker att jag kan bli en bra mamma. Som vill, tillsammans med mig. Jo, jag är glad.
Det är inte roligt när "tänk om" bygger bo i ens huvud och jag hoppas att du lyckas jaga bort de där tankarna för gott. Att du inte tillåter dem hindra dig från att gå vidare med ditt liv och se fram emot det som komma skall. Det jobbiga, svåra och hemska ligger bakom dig och framför dig ligger ett fantastsikt äventyr. Ett äventyr tillsammans med någon som du älskar och som älskar dig. Livet har inga garantier, vi kan bara hoppas och göra så gott vi kan för att våra drömmar ska slå in. Vi måste våga misslyckas för att lyckas.
SvaraRaderaJag håller tummarna för att er dröm om barn kommer att bli sann och du, be det där "tänk om" fara och flyga och ersätt det med "tänk när".
Ta hand om dig!
Kram Lotta
Tack, vad söt du är! Det var verkligen ett fint sätt att vända det dumma tänket till någonting bättre. "Tänk när" ska jag definitivt ta till mig och upprepa ofta, ofta.
SvaraRaderaTa hand om dig du med!
Kramkram
Solsippan