Gör plats för nytt

Små tunna ord sätter ibland igång jordskred. På vägen ödeläggs det gamla välkända och invanda. Men den här gången har jag lutat mig tillbaka och tänkt att det där jordskredet har jag väntat på länge. Det är ohejdbart och ganska läskigt, men sååå trevligt att det river bort det gamla och gör plats för nytt. 

Ute kvillrar fåglarna och fläderblommorna sveper in sin doft genom de öppna fönstren. Jag skyndar långsamt, min vanliga takt numera, och gläds åt det nya som kommer att växa. Det kanske kommer att göra ont, det är mycket möjligt att det gör det, men jag är inte rädd för den smärtan. Inte när det är så starkt och hoppfullt.

I morgon väntar nya utmaningar, jag ska iväg med en vän några dagar. Jag vet inte riktigt om jag orkar det egentligen, om jag ska vara helt ärlig, men det är inte så långt hem om det inte skulle fungera. Helst vill jag nog bara ligga på en liten och väldigt enslig strand med en bok de här soliga dagarna som väntas. Bara låta den sista vintern och kalla våren rinna ur mig för att samla in ljuset i hela kroppen. Bäras iväg av värmen och solstrålarna. Njuta av stillheten och grönskan. 

Det kommer. Jag har hittat en plats i min fantasi där jag har allt det där. Dit åker jag ofta...