Vilar i lyckan. Suger på karamellen. Tänker inte gå in i de där orosmolnen som bekymrade anhöriga blåser in över horisonten. Tänker bara på den luddiga känslan av lycka av att dra in valppälsen så långt det går i lungorna och låta stråna kittla hela ansiktet. Flufflycka.
Jag förstår deras oro. Nekar inte till den eller bortser från den heller. Men jag tänker inte ta ut något sådant i förskott. Planerar och försöker röja undan så mycket bekymmer som möjligt i förväg istället. Nynnandes medan jag spikar upp kablar och röjer undan tuggvänliga saker. Mattorna kommer jag att rulla undan sist. Då kommer nog hjärtat att ta några extra frivolter. Då är det på riktigt. Så otroligt barnsligt lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar