torsdag 2 juli 2015

Stadstankar

Skymningen har sänkt sig. Skratt och prat från en balkong letar sig in genom det öppna fönstret. Fiskmåsarna har inte heller lagt sig. 

Det är en annan stad, inte så långt från mitt hem och ändå så totalt olikt. Har varit här så många gånger nu att det borde kännas som hemma, men ändå är det alltid som att den inte riktigt vill behålla mig. Den skaver i skinnet och skrubbar sig hårt mot mig, bullrigt och hjärtligt, men utan sympatier för om man inte hinner med. Här finns ingen medelmåttans mellanmjölk, här andas allt fart, ungdom och kontinental medvetenhet. Så olikt mig i min mera stillsamma takt. 

Jo, jag tycker att staden är vacker, härligt kaxig och medveten. Men ingenting gör mig så ofantligt trött på samma gång. 

Borde kanske sova nu...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar