Som från ingenstans fick vi hemlagad färskpotatissallad idag och jag blev sådär vansinnigt glad eftersom jag har svårt att komma på vad vi ska äta. Man kan ju inte leva på sill och potatis i en evighet. Jag hade en halv fläskfilé i frysen, så det var bara att ta fram och steka med lite goda kryddor på. Så vansinnigt gott när man har sluppit stå och fixa hur länge som helst.
Jag tog mig själv i kragen förut och for till pållen en stund. När jag klev ur bilen kom jag definitivt fram till att jag inte skulle rida då jag knappt kunde stå på benen, hela världen gungade och landskapet blev kusligt blaskigt i färgerna. Han fick lite gos, en rykt och en dusch av insektsmedlet som förmodligen är giftigare än jag vill tänka på. Det är i alla fall det enda som håller borta blinningarna, eller bromsarna som de kallas här i Skåne. De biter hårt och lämnar ruskiga kliande svullnader efter sig.
Om det varma vädret håller i sig blir det inte mycket ridet för min del, och den stackars pållen hoppar nästan jämfota av överskottsenergi i motsats till mig. Jag tycker lite synd om honom och funderar på om det kanske kan fungera att rida lite senare på kvällen istället. Fast då brukar vinden avta istället... Suck.
Det reder sig nog så småningom.
Ikväll läser jag en ny bok, Den kalla elden av Arnaldur Indriđason. Det är ett otroligt upplyft jämfört med de två senaste av Rosamund Pilcher. De är i och för sig alltid upplagda på samma sätt och man vet att den söta flickan alltid får sin prins i slutet så om man inte vill ha hjärtsnörp så är det ett bra val.
Den nya boken verkar vara fylld av ond bråd död, gärna i otäckt väder under mystiska omständigheter på Island så jag tycker att det är en fin motvikt till det heta sommarvädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar