Ny kattbekant.

Vi har två grannar här i det gamla huset. En man, som bor mittemot oss, och en man på bottenvåningen. Han därnere brukar ha ett fönster öppet så att hans katt kan hoppa in och ut som han vill. Hela vintern och större delen av våren har jag och min sambo sett även en annan katt hoppa in och ut genom det där fönstret. En vit med lite morotsfläckar här och där. Men grannen hävdar envist att han bara har en katt. 

Den senaste månaden har min sambo sett den vita katten allt oftare och till och med börjat få lite kontakt med den. En kväll satt vi båda två på stentrappen upp till ytterdörren och lyssnade på de varma sommarljuden när hon plötsligt kom spatserande mot oss, men hon vågade naturligtvis inte hoppa in genom fönstret när vi såg på. 

Jag tyckte så rysligt synd om det magra skrället (fast min sambo tycker egentligen mer synd om henne än jag) så jag gick upp och hämtade lite kattmat. Det var duktigt uppskattat och slukat i en blink och ett nafs. 

Varje kväll i några veckor nu har vi gått ner med en skål kattmat och roat sett på medan hon glufsar i sig. Hon är även avmaskad en omgång och man får lov att klappa och leka lite. Stora framsteg från att inte ha låtit sig röras alls! Nu känns inte heller ryggraden som taggiga utskott längre och pälsen har börjat bli len och vacker. 

Från början visste vi inte vad vi skulle kalla henne och sambon som tyckte att hon såg bra ynklig ut kallade henne "spöket" medan jag tycker att hon ser ut som en snorpa. Så då blev det Spöket Snorpan. 

Frågan är nu om det är så att vi plötsligt har två katter, eller om det är så att det istället är en av dem som har adopterat oss (mest min sambo) och hur det kommer att utveckla sig känns väldigt spännande. Lite läskigt är det i och med att det redan bor en katt här, annars hade det inte varit någon diskussion, men vad gör man om de inte går ihop?? Jag vet att jag kommer att få väldigt svårt för att veta att hon är ensam därute i vinter, om det inte fungerar, även om hon nu uppenbarligen klarade hela förra vintern alldeles på egen tass. Hu, så hjärtknipande... 

Fast jag måste erkänna att min sambo har tagit ut vår lille tjockis i koppel när Spöket Snorpan har fått mat för att de ska vänja sig vid varandra. Tjockiskissen har även varit lös en gång alldeles intill henne. Visst, hon fräste lite åt hans fräckhet att bara komma sådär utan hyfs och nosa på henne, men annars var det lugnt. 

Håll tummarna att det ska gå bra!! 

Spöket Snorpan efter maten ikväll. 

Foto: Solsippan