Somliga dagar...

Igår trodde jag att jag skulle bli drottningen av Norden och flyta fram i kreativ och härlig energi, som jag gjorde förra gången jag fått zonterapi. Då tänkte jag att jag skulle klara allt och hade fått svar på allt. Härifrån kunde allt bara bli bättre...!

Tji fick jag. Hann inte ens sätta mig upp på britsen efter behandlingen innan jag kände mig som att jag supit rejält dagen innan. Efter en stunds övervägning förstod jag att arbeta den dagen inte var att tänka på och körde de ca 3.5 milen rakt hem och bäddade ner mig i sängen. Varm, varm vetekudde, två täcken och värmemadrassen på högsta effekt. Hela den dagen.

Zonterapeuten hade varnat mig att jag skulle kunna komma att känna mig frusen och både skratta och gråta ganska ohämmat, men jag var absolut inte beredd på att jag skulle må så skruttigt. Hade hon inte sagt att det var helt okej och till och med bra så hade jag nog blivit orolig.

Idag gick jag till jobbet. Ingenting fungerade, jag räknade fel, hörde fel och emellanåt inte alls och rätt som det var blev jag tvärförbannad. Riktigt skitarg, vilket inte alls var särskilt motiverat. Tur nog hade jag en mugg té framför mig så innan jag hunnit säga en massa dumma saker tog jag en stor mun och hoppades på att kunna avvärja det värsta genom att åtminstone bränna mig lite. Det lyckades och jag försökte smyga fram resten av den dagen utan att göra några större bravurer för att det skulle gå så obemärkt förbi som möjligt.

Jag tror att det gick.

Foto: Solsippan