Eftersom förra veckan var full av arbete och dåligt med energi hade jag lite laddat för att min tredagarsledighet över helgen skulle gå i pålletecken. Alltså blev jag ruskigt besviken över vädret som det var igår och tjurade halva dagen innan jag slutligen stångade mig fram i vinden med ispiggar vinandes i ansiktet ner till stallet. Väl där blev jag genast på bättre humör då lillpållen älskar att pussas och hela tiden ber om uppmärksamhet när jag mockar. Jag brukar alltid mocka med honom kvar i boxen och tar det som en liten övning i att be honom flytta sig dit jag vill utan att ha för stora krav på honom.
Igår ställde han sig flera gånger och lutade ansiktet mot mina axlar, lade mulen i min nacke och bara andades med långa, lugna andetag. För något år sedan, eller så, hade jag tolkat det som ett dominanstecken då det är den dominanta hästen som lägger halsen över ryggen på en häst i lägre rang. Nu skiter jag i vilket, lillpållen är så mjuk och försiktig i sina rörelser och så uppmärksam på minsta rörelse från mig att vi båda två plötsligt litar på den andre fullt ut. Det enda jag inte kan motstå är att fnissa hysteriskt när han kittlar mig i nacken med sina små, små rörelser med underläppen. Med tanke på hans ansiktsuttryck när jag vänder mig mot honom vid ett sådant tillfälle så tror jag att han är mer än nöjd med resultatet.
Idag gick jag ner tidigare för egentligen tycker jag bäst om att vara där när det är ljust, och tänkte att det kunde vara fint att ta med honom ut ur hagen en stund. Hagen är enligt mig under all kritik, men jag har fått inse att enligt skånska mått mätt så är den helt okej då man oftast inte har särskilt mycket utrymme till hästarna så som jag är van vid. Det är bara det att det blåser förskräckligt mycket och det har kommit snö. Snön bygger styltor under hovarna och jag blir iskall av vinden. Fast vi lekte en mikrokort stund i paddocken ändå och det var så härligt att se glädjen i hans ögon. Det var fint att springa sida vid sida utan att någon lina band ihop oss och det är en fantastiskt skön känsla att han kommer till mig av egen vilja och nyfikenhet. På mindre än en vecka har han lärt sig att titta till höger när jag säger "höger" och han lyfter vänster ben när jag säger "tass". Han har börjat ta egna små initiativ till egna "trick" och jag hejar ivrigt på.
Så just nu vill jag inte ha mer snöstyltor, bara väldigt mycket mer frihetsdressyr á la gröngölingsnivå! Så spännande!
Tänk att det verkar som att det är så mycket som håller på att lossna i mitt liv, vända i rätt riktining. Jag skulle verkligen rekommendera alla som har råd och lust att prova zonterapi och homeopati. För mig känns det väldigt, väldigt rätt och jag är så lättad att det inte är mitt eget "tänk" det är fel på utan att det även har varit mina hormonrubbningar som påverkat mig negativt. Visst, det kostar en fruktansvärd mängd pengar och jag är lyckligt lottad som blir sponsrad, annars skulle jag inte kunna genomföra det, men det har verkligen visat sig vara en fullträff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar