Nu var det nog

Jo, jag har förstått att jag är ganska lättäcklad av saker och ting och idag fick jag nog av att se pållens box. Han har stått på halmbädd sedan i höstas och jag har aldrig riktigt blivit kompis med det där klafsandet som ibland uppstår när bädden blir för blöt. Det går ju inte komma ifrån att det är urin som sörplar under fötterna. Blä. 

Så idag tog jag helt sonika och bytte till en aningens större box med sprillans ny spånbädd istället. Jag fick förstås fixa det själv, handla spån och ordna med andra detaljer,  men jag var väldigt nöjd efteråt. Hoppas nu bara att pållen inte misstycker. 

Annars gick mina övningar både bra och dåligt. Han har en tendens att skita i mig och dra iväg i galopp med longerlina och allt till närmsta grästuva så fort jag ber honom om att till exempel byta varv eller backa ifrån mig. Så jag bytte taktik idag, vilket plötsligt resulterade i
att jag hade honom lös på en volt runt mig. Jag
som alltid undrat hur man bär sig åt för att göra någonting sådant, som i mina ögon är väldigt avancerat. Fånigt nog blev jag inte riktigt glad ändå, för det kändes inte så harmoniskt som jag hade velat. Jag famlar lite i mörkret på nåt sätt och hade gärna blivit vägledd av någon som verkligen har erfarenhet. Men det kanske kommer, det också. 

Resten av dagen har jag legat nerbäddad och inte vetat om jag ska tycka om att snön regnar bort eller tycka att den borde ha fått vara kvar åtminstone februari ut. Jag verkar inte orka så mycket fysiskt arbete än, retligt nog. Har väldigt ont och är väldigt kinkig. Fast jag har min underbara sambo och min knasiga kissekatt som håller humöret uppe. Det är väldans fint.