Fast egentligen är jag mest sur. Jag är skitsur för att någon lagar yttertrappen härutanför, inte för att jag inte gillar att det blir fint utan för att paddorna inte kommer att ha någonstans att bo längre. Jag gillar både paddor och grodor och tycker väldigt synd om antingen de som blir inmurade eller de som inte har någonstans att ta vägen sen när det är klart.
Allting blommar och är så himlans vackert därute (och härinne har porslinsblommorna avlösts av doftrankorna) och jag surar över att jag inte kan sitta och titta på allt vackert på en och samma gång och andas in dofterna i vartenda andetag.
Det vackra är så vackert att mitt hjärta spricker.
Tror att jag surar lite till.
Foto: Solsippan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar