Jag måste mot min vilja erkänna att jag inte klarade av det. Efter två månader utan Saroten var jag tvungen att börja igen. Smärtorna i kroppen blev övermäktiga och fastän att jag har fått tid till reumatologen för utredning om ett par veckor så orkade jag inte vänta tills dess. Vanliga receptfria läkemedel hjälper inte nämnvärt och att ständigt vakna på nätterna av en kropp som känns som att den håller på att falla i bitar är inte okej.
Sedan tre dagar tillbaka har jag alltså tagit 10 mg Saroten på kvällen och smärtorna har minskat. De går att stå ut med. Däremot är jag som ett vulkanutbrott då det gäller allt annat. Jag har myrkrypningar i hela kroppen och berg- och dalbanor de lux i humöret och de gräsliga mardrömmarna är tillbaka. Jag har fler biverkningar än så, men det blir liksom mest trist att rabbla upp allt. Det otroliga är att detta inträffar på ynka 10 mg. Rekommenderad startdos är 75 mg vilket ska ökas med 25 mg till max 150 mg per dygn. Det hade inte gått att väcka mig med så hög dos...
Nåväl.. Jag tar mina tio milligram och känner mig en aning generad. Jag var så himla taggad och inställd på att det skulle gå vägen den här gången. Det skulle inte bli några som helst problem och om det blev problem ändå så var jag rustad att hantera dem. Trodde jag ja...
Tja, jag får väl svälja den stoltheten och larva på som vanligt. Om ett par veckor hoppas jag att de värsta biverkningarna har släppt tillsammans med värken. Men nu har jag ju även det nya att ta till. Yogan och min meditation och stödet från min sambo. Det är guld värt.
Fast idag gick meditationen inte alls bra. Jag hade tänkt mig en liten kanalisering också, men jag gjorde visst allt annat än det för det enda som mötte mig var ett stort ljus. Men att öppna och stänga chakran gick lättare idag av någon anledning. Inget ont som inte har något gott med sig, tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar