I två dagar har jag haft besök av en av mina absolut finaste vänner. Vi har tagit små försiktiga steg i vänskapsriktningen, men nu har nog bådas våra murar fallit och det är så himlans skönt.
Idag är jag trött och har svårt att samla tankarna, men fasligt glad och nöjd.
Fokus denna veckan har varit mest i den vanliga världen, så jag har inte mediterat något särskilt på ett tag. Det är nog dags att göra det. Jag har en förmåga att kasta mig handlöst in i nya saker, vara helt betagen och tycka att det nya är det roligaste jag någonsin har gjort. Efter ett par månader när det har svalnat har jag inte lika lätt att upprätthålla entusiasmen. Antagligen är det väl som när man lär sig att köra bil, hitta en bekväm harmoni mellan gasen och bromsen. Fast varje gång jag gör min ceremoni känner jag en sån glädje så jag längtar efter nästa gång redan under tiden jag håller på.
Lite stolt över mig själv är jag att jag har orkat ta fram ett par adventsljustakar och ett par värmeljusstakar. Fast jag får nog inte upp dem förrän i morgon.
Hoppas att du har en fin första adventshelg!
Fin helg till dig också, Solsippan!
SvaraRadera