Innergårdar mitt i solstrålarna

Mitt i allt regnande och snögloppande och skitsura vädret glimtade plötsligt solen till. Jag var mitt inne i samhället och travade fram för att miljöträna hunden. Det låter ju helt absurt, men jag är tvungen att åka till bebyggelse för att han ska få se lite annat än träd. 

Så där stod jag plötsligt, mitt i solstrålarna och insåg att jag lyckats ta mig in på en gårdsplan som förmodligen var en del av ett gammalt jordbruk en gång i tiden. 

Foto: Solsippan

Jag som surat vilt över vädret hade inte ens med mig kameran. Atmosfären där på innergården var så stilla och mjuk, bara ett par meter in från huvudgatan. Det var som att hamna i en annan värld. 

Foto: Solsippan 

Jag bestämde mig ganska raskt för att åka tillbaka någon dag när det åtminstone inte regnar. Det vore fint att se om jag kan lyckas med att fånga åtminstone en smula av den fina stämningen där bland de låga husen. 

Ibland kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Hur jag än bär mig åt för att vara mer bland folk och modern bebyggelse så hamnar jag på något märkligt sätt ändå alltid på rakt motsatt ställe. 

En annan gång när jag föresatt mig att miljöträna hunden bland folk och byggnader fann jag mig plötsligt promenerandes på en grusväg med kossor och hästar i hagar bredvid. Så mycket för den träningen... 

Nåja, det är väl bara att finna sig i hur man fungerar, antar jag.