Ännu en gång lägger sig PTSD-filten varm och fuktig över mig. Jag ser honom när jag vänder huvudet mot gatan. Jag hör hans förnedrande ord, hans frustande skratt och känner hans doft.
Jag har sagt att jag inte vill prata om honom mer. Jag är färdig. Tack för erbjudandet, men jag är inte intresserad. Nej tack. Nej, jag vill inte heller ha era antidepressiva tabletter. Jag är inte deprimerad. Jag är utmattad och vansinnigt ledsen emellanåt, men jag tycker att det är fullständigt adekvata känslor. Jag vill ha dem för att de är mina och finns där av en anledning. Ingen mer fetvadd i mitt huvud, tack.
Tänk, det är så otroligt märkligt att känna sig misstrodd även när man för en gångs skull ber om den hjälp man tror sig behöva. Så mycket kraft det har tagit i anspråk för att höja sig över tanken att det kanske var mitt fel alltihop och så få sitta på ett läkarsamtal och höra just de där orden. Det är mitt fel. Det är dags att komma tillbaka i arbete nu. Det är det som kommer att göra saken mycket bättre.
Två månader senare. Ny läkare. Inte alls samma skuldbeläggning. Absolut inget märkligt med att vara utmattad. Det tar tid att bli frisk igen. Förmodligen mer än ytterligare ett år.
Märkligt det där. Så väldigt konstigt.
Men PTSD-filten som kvävande fuktigt sipprar sig in överallt... Den tar tid att vädra bort igen. Tar tid att lösa upp. Tar sån förjävla lång tid...
Tar ett djupt andetag. Ställer in nästa prat-tid. Vill verkligen inte prata. Jag vill vara här och nu. Inte då.
 |
| Foto: Solsippan |
Ibland får jag för mig att många inom vården helst skulle vilja att alla gick runt med just den där fetvadden i huvudet, eller var helt inlindade i den. Styrda som maskiner...
SvaraRaderaAtt inte få äga rätten till sina känslor utan att få känslan av att vara fel, jag blir galen av sånt.
Du vet ju hur du mår, det är det dom ska lyssna på.
Det är tur att det också finns motsatsen, dom som förstår, lyssnar och inte har bråttom.
Så du, valpen...alltså vad är det för en liten kärleksspridare ni ska få hem?
Vilken lycka!
Jo, sjukvården har blivit totalt skruvad när det gäller tabletter till alla möjliga psykiska illabefinnanden. Personalen märker inte själva att de är hjärntvättade. Den enda anledningen att jag går dit är att jag så väldans mycket behöver vara sjukskriven. Det är det där med pengar...
SvaraRaderaJag bara log och log och log när jag fick den lilla pälsbollen i famnen. Han är en vit herdehund och verkar vara den som är lugnast bland sina syskon. Eller så var han bara tröttast just den dagen... Det pirrar i hela kroppen av förväntning!