fredag 20 mars 2015

Pausar in våren

När kriget i min kropp var över blev den istället ofantligt mycket tröttare än tidigare. I flera dagar har jag legat som en hösäck i gästsängen och nästanpå blivit lite rädd. Hur är det möjligt att krascha såhär hårt? Jag är i alla fall oerhört tacksam över att jag inte behöver strida för att jag är dålig som jag hört att andra får göra. 

Det enda som rusar på i oförminskad styrka är medialiteten. Där har en damm öppnat sig och allting störtar ut i en glad yra. Jag står förundrad och tittar på. 

Hoppas på en bättring strax. Bara en ynkapynka liten förändring, så att jag orkar hasa mig upp lite och bara glutta ut på våren en stund eller hitta nåt recept som verkar enkelt och gott. 

För att ta mig igenom dagarna kramar jag mina meditationer, har små sovpauser med kissekatten på magen och gömmer mig i böckernas fantasi. 

Det ska gå. 

Jag ska bli frisk.

Så småningom.


 

1 kommentar:

  1. Åh skit också, vad trist! Men ta den tid du behöver, det går inte att skynda på utmattning. Gör sånt du mår bra av! Kram!

    SvaraRadera