Det for ett glädjerus genom min kropp idag. Jag formligen svävade i ett enda stort andetag av återsynen av min älskade hemstad, sedd från ovan precis som man gör när man kommer västerifrån. Här finns backar, många backar och fantastiska utsikter, så högt att man lika gärna kunde suttit i ett flygplan.
Hisnande.
Jag tror aldrig att ränderna kommer gå ur den här zebran. Slätten är vacker, men landskapet i mina hemtrakter är oslagbara.
Inte blir det hela sämre av att jag hälsar på min allra bästa vän. Åh, vad jag har saknat henne. Blir liksom mjuk i hela kroppen av återseendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar