tisdag 11 september 2012

Kroppen säger ifrån

Konstaterar ännu en gång att jag vill lite mer än vad jag egentligen orkar med. Hela förra veckan var jag igång och gjorde saker i ett för mig högt tempo. Jag borde veta när jag glömmer vart jag ställt bilen att jag måste dra ner på det där tempot. Dessvärre har jag lätt att ignorera de där varningssignalerna. Min kropp har utvecklat diverse knep för att överlista mig och igår tog den i så att jag nästan sprack. Det stavas VÄRK och jag blir alltid lätt fascinerad över dess totala och oinskränkta makt. Jag blir totalt handlingsförlamad.

Somliga kallar symtomen jag har (de är fler än de ovan nämnda) för utmattningsdepression eller utbrändhet. Jag tycker att båda de där orden är alldeles för tråkiga och använder hellre en hel del andra omskrivningar. Tyvärr är det faktiskt utbrändheten som är det som är det mest uppenbara hos mig. Min PTSD klarar jag för det mesta att dölja när jag umgås med folk. Men att jag glömmer, inte hänger med i konversationer och beter mig allmänt förvirrat är desto svårare att skyla över. Då är humor en befrielse. Jag är inte dum i huvudet, bara väldigt mycket som Doris i Hitta Nemo emellanåt. 

Idag tänker jag inte engagera mig i någonting. Bara äta kakor och dricka té. Det blir bra.





Bild lånad från: http://shapemeup.se/wp-content/uploads/2012/03/te.jpg




 

1 kommentar:

  1. Stor kram till dig!♥ Bra att du lyssnar på din kropp. Bättre sent än inte alls. Och te och kakor tycke jag låter som en alldeles strålande sysselsättning en regnig tisdag

    Ta hand om dig!

    Kram Lotta

    SvaraRadera