Det är svårt att skriva just nu. Det går trögt att tänka och i ärlighetens namn så händer det inte särskilt mycket heller. Jag trodde nog inte att man kunde bli så golvad av att vara utmattad. Tänkte att det var som de gångerna jag varit på läger och tagit ut mig fysiskt ordentligt i några dagar och att det skulle gå över på ett par månader eller tre.
Jag hade fel.
Det är så mycket mer än att bara sova ikapp, vila bort träningsvärk eller gråta en skvätt. Man blir dum i huvudet. På riktigt. Det funkar liksom inte. Dessutom är allting så galet jobbigt att man helst vill flytta till en annan planet.
Ändå är jag inte deprimerad. Tvärtom. Jag är själaglad över att jag har det så bra som jag har det. Glad över min fina sambo, som har mer koll på hur jag mår än jag själv har många gånger och att jag inte lider vansinnigt svårt ekonomiskt. Visst, det är tajt, men vi svälter inte, vi har tak över huvudet och kläder så att vi inte fryser. Klyschor tänker du kanske, men jag är ärligt glad över det. Har sett så många andra som inte har det så bra, har kontakt med så många andra i min situation som inte reder ut sin situation ekonomisk, eller i sitt förhållande eller med sin familj, får sparken från sina jobb och har ett eller flera barn med diagnoser och trubbel med sin före detta. Nä, jag har det bra. Jag har bara "brutit huvudet" som någon skämtsamt uttryckte det. Vi kanske skulle be att få gipsa skallen så att det syns att vi är sjuka?
Idag har världen dock varit vacker. I trädgårdar finns fullt av vissna, bruna och knastriga blomställningar och kvistar. Av någon anledning har jag varit alldeles tagen av dem under dagen, de är vansinnigt vackra! Och därnere i jorden vilar rötterna, sover stilla och drömmer om sommaren. De kommer igen. Ändå är de fortfarande vackra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar