Välkomnar mig hem

Kissekatten sitter och glor på mig i tron att han ska få kex och cappuccino. Han tycker väldigt synd om sig själv sedan han har fått ett nytt foder för att han vägde för mycket. Faktiskt nästan ett kilo för mycket. 800 gram. Nu borde han egentligen gå ner 300 gram till, men jag tycker lite synd om honom, jag också, så jag har inte hjärta att minska fodret ännu mer. Lite rund kan väl ändå en kisse få vara?

Efter att ha legat i en av gästsängarna i stort sett hela sommaren har jag lyckats ta mig ur den och sätta upp lite saker på väggarna, köpt ett par lampor och ordna det en aning här i lägenheten. Det är ändå ett år sedan jag flyttade från huset så jag kan inte skryta med att det går i en hast precis. Någonstans mitt i allt detta har jag nog kommit till insikt att jag balanserade på utmattningskanten redan då. Fast jag var så fylld med adrenalin att jag trodde att det var en del av livshjulet att ha svårt att sova, ständigt vara orolig på gränsen till hysterisk för någonting trivialt och att inte ha förmåga att strukturera ens den enklaste sak. Jag trodde att det var mitt nya jag, efter destruktiva O-jaget. 

Under min sängperiod har jag kommit underfund med att det numera kommer fram egenskaper och undanträngda önskningar från tiden före destruktiva O också. Det kan måhända vara så att jag inte är lika stresstålig eller snabb som de flesta andra, men numera känner jag inte att det är ett handikapp eller någonting jag skäms för. Jag är eftertänksam, lättskrämd och löjligt hemmakär. Jag har också dykarcertifikat, har segelflugit, skjutit båge, ridit vilda galopper, älskar att göra handbromsvändningar i snorhalt väglag, åker slalom i svarta pister utan att blinka och gör andra saker som får människor att dra efter andan för att de tycker att det är otäckt. Jag har bara inget behov av att framställa mig själv som vildsint eftersom jag är mer en mysbrud än en tuffing. Det är okej, numera tycker jag om mig för det och skäms inte längre när någon undrar vad jag tycker om att göra. Jag älskar att vara hemma! Numera är det också roligt att försöka få hemmet att likna ett hem, ombonat och välkomnande. Äntligen!