Homeopat vs traditionell doktor

Det har gått en månad sedan jag var hos homeopaten. Hon gjorde en grundlig anamnes, jag fick berätta kort om varför jag sökt, sedan fick jag dricka 20 ml av en minst sagt gräslig vätska och beskriva smaken. Jag brukar inte ha särskilt svårt att beskriva saker, men det där smakade så otroligt äckligt att jag lite grann tappade andan. Homeopaten fnissade åt mig och berättade att om allting i kroppen är i harmoni så smakar inte vätskan någonting alls och jag stirrade förundrad på droppen som var kvar i botten på medicinkoppen. Ingenting alls.. 

Homeopaten fortsatte sedan med att titta i mina ögon, ställde frågor och blev mer och mer orolig i tonen när hon pratade. Hon beskrev mina tarmar, hur de var så inflammerade att de börjat vecka sig för att få plats och hon sa att mina knän såg dåliga ut, framför allt det högra, som det börjat bli artros i på grund av att det varit inflammation i så länge. Jag hade inte berättat för henne om mina knän, så hon borde verkligen inte ha vetat.

Det som faktiskt skrämde mig var när hon började fråga mig om jag hade ont över bröstet, kände att det var tungt att andas och lätt blev andfådd. Jag har haft jätteont hela sista året, ibland har jag vaknat på nätterna när jag legat på sidan och fått lägga mig på rygg för att underlätta lite. På dagarna har jag fått stanna upp för att smärtan över bröstkorgen gjort mig orolig eller andfådd.

Homeopaten berättade att det beror på att inflammationen har börjat påverka mina lungor. Om bindväven blir fibrös, ett vackert ord som betyder att den förlorar sin elastisitet, så betyder det att det kommer att bli otroligt mycket svårare för mig att andas. Oroväckande nog visade ett test jag gjorde för cirka sju år sedan på att min lungkapacitet gått ner redan då. Jo, jag blev kanske lite mer medveten om att det inte bara är inbillningsjuk jag är.

Jag fick en mängd olika piller och droppar att ta tre gånger dagligen, restriktioner på att inte äta gluten, citrusfrukter eller citronsyra (som tydligen framställs med hjälp av svartmögel Aspergillus niger). Det är inte helt enkelt att gå från ena dagen, som varit helt utan restriktioner, till att börja tänka på vad man stoppar i sig. Svårast visade sig citronsyran vara. Den finns till och med i mitt schampo och balsam! 

Det som var mest fantastiskt med besöket var att homeopaten även kände på mina fötter och menade på att jag svarar väldigt bra på zonterapi och att man alltså kan bota mig. Bota! Känn på det ordet... Bli frisk, slippa ha ont... Det är nästan för stort, det där ordet.

En månad har gått, och jag har faktiskt blivit bättre. Jag har inte haft min migränliknande huvudvärk en endaste gång, vilket bara det är helt fantastiskt. Mycket annat känns väldigt mycket bättre i kroppen också, men jag måste erkänna att det förmodligen är en väldigt mycket längre väg till en frisk kropp än jag egentligen har lust med. Igår rasade jag ner i skoskaften igen och kände mig otroligt kraftlös och grå. Gissar att det är många som är det vid den här tiden på året, så jag tar det inte så allvarligt den här gången. Massor av vila och lite gos med hästen senare idag gör förhoppningsvis skillnad åt det bättre hållet.

Vad jag egentligen ville säga med det här inlägget är att jag just nu är vansinnigt glad över att jag vågade ta klivet från den traditionella och vetenskapliga medicinen över till homeopatin, som tydligen väger in en hel del av den fantastiskt viktiga delen att få människan bakom diagnosen att känna sig viktig och sedd. Jag är inte bara sjuk, jag kan bli frisk också!