Tasstramp

Jag har svårt att få till det med bloggandet just nu. Här hemma håller vi fortfarande på att vänja oss vid den lilla dunderklumpen som har kommit in i vårt liv. Han tar liksom all uppmärksamhet som finns, dygnet runt. Fast själv tycker han ju förstås att han får för lite uppmärksamhet...

Efter vår lilla färd till djursjukhuset vände allt illamående och diarrén försvann, så lilltrollet kunde börja fokusera på att växa och hitta på bus. För det mesta är det harmlösa bus och inte särskilt våldsamt. Han är en snäll liten kille. Men han växer som en raket! Förra veckan ökade han med två kilo och ska han hålla det tempot så dröjer det inte länge tills jag inte orkar bära honom längre. Vi har en duktigt brant trapp upp till oss så tanken är ju att bära så länge det går. Vill inte slita på några höfter eller leder i onödan.

Om två veckor ska han få sin andra spruta så därefter kan vi äntligen få träffa andra hundar. Han behöver få lite annan stimulans än att bara springa efter mig...

Resten av livet har satts på paus än så länge. Men det blir kanske lättare när han blir en anings rumsren och inte har tusen tankar på språng på samma gång. Just nu känns det väldigt avlägset.

Foto: Solsippan