Strövar

Hösten är underbar i år och jag är ute och möter den. En alldeles oerhört härlig känsla. Jag är inte på väg någonstans, som under de åren jag cyklade 22 km fram och tillbaka till högskolan. Inte heller är jag ute för att motionera. Det är bara jag och valpen som är ute och ser oss omkring.

Idag var en alldeles oerhört härlig dag att upptäcka den lilla kullen strax här borta. Den som är naturreservat. Alldeles stilla och tyst var det. Så tyst att jag inte hade en chans att gömma mig bakom några träd eller så. Fast Vidar lämnar mig sällan ur sikte någon längre stund. Det är skitläskigt att upptäcka världen på egen hand, tycker han.

Fast en stund på kullen är bra mycket jobbigare än de små promenaderna vi gör hemomkring, så nu ligger han alldeles stilla och sover tyst. Det är bara de stora öronen som vibrerar lite som små segel i en omärkbar vind.

Foto: Solsippan