Sjuka tankar

Så sjuk jag var i vintras, så sjuk jag blev i somras... Det är sjukt att man kan bli så sjuk utan att sjukvården kallar det för sjukdom. 

I vintras gjorde varje steg, varje rörelse så ont att jag helst ville vara paketerad i något varmt och mjukt mest hela tiden. För att försköna det hela något tänkte jag mig att jag var som den lilla sjöjungfrun vars steg smärtade henne som knivar, men hon gjorde det för kärlekens skull. Också jag fortsatte för kärlekens skull, för livet, för allt det vackra som finns, jag har ju bara börjat få smaka på det. 

Så när sommaren kom hade jag jagat för mycket, envisats för länge och inte tillåtit återhämtning så som jag behövde. Min kropp gjorde ett nytt försök att bromsa och den bromsade hårt och effektivt, jag kunde inte längre strunta i att lyssna. Min kropp hade hittat nödbromsen. 

Lite rädd är jag nu att kroppen inte ska förstå att den lilla stressen över att komma i tid till bussen, i tid till tåget, i tid till skolan är en positiv stress, en lycklig stress och en vändning till någonting väldigt positivt. Kommer den att förstå det? Kommer den att vilja detta lika mycket som jag gör? Jag hoppas det! Jag hoppas verkligen det.