Ojojoj vad nervös jag är idag... I morgon är första skoldagen och jag är så nojig. Har pratat med sambon, med grannen, med bästa kompisen och med mamma, förutom att jag har förklarat för katten att han får faktiskt finna sig i att jag är knasig idag. Jag är skiträdd att jag har missat någonting som gör att jag missar min plats på utbildningen. Det är helt galet. Jag har tittat på kartor, tittat på vägvyer, läst busslinjer och försökt att få ihop kartor med min inkompatibla hjärna som aldrig har förstått kartor i vanliga fall heller. Så nu har jag druckit kamomillté och tagit valerianatabletter i hopp om att kunna sova några timmar i natt. Tänk om jag tror att jag ska köra till jobbet i morgon och glömmer att köra åt andra hållet? Gaah... Och ja, jag tankade bilen full förut fastän att det bara är sex kilometer till busshållplatsen och jag hade kunnat köra minst tio mil till på det som var i tanken.
Samtidigt är jag fortfarande så strålande glad! Och jag får så fint stöd från människorna runt omkring mig. Det är härligt! Inte en enda har sett på mig med värderande blick och frågat om jag verkligen klarar av det här. Folk tror verkligen på mig! Så roligt!
Jag vill vara där nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar