Mammadagarna försvann alldeles för fort. Det var fint att ha henne här, vi skrattade massor och jag blev alldeles fantastiskt bortskämd och ompysslad. Det var väldigt skönt. Vid sådana där tillfällen är min mamma faktiskt riktigt underbar. Jag sållar förstås en del skräp som hon pratar om. Till exempel när hon ska berätta om hur synd det var om henne när jag var liten och störde henne på nätterna med mitt eksem. Jag vet att hon alltid, alltid berättar om det där. Men nu gör det inte lika ont längre, och jag satt omslingrad av min fantastiska prins D som vet allt. Bara det att han höll om mig gjorde mig stark.
Mamma uppmuntrade mig att boka en tid hos en homeopat. Inte vet jag om det hjälper, men jag vet att det definitivt inte har hjälpt att gå till en traditionell doktor. Jag är så slut i kropp och själ att jag är redo att testa vad som helst snart.
Har du varit hos en homeopat? Vad är din erfarenhet? När man söker på nätet så finns det ganska mycket alternativmedicin, men det är sällan man hör att någon faktiskt går dit. Om det inte handlar om massage, zonterapi eller akupunktur. Det verkar vara mer accepterade alternativa behandlingar.
Jag såg ett program en gång för många år sedan, där man mer eller mindre idiotförklarade homeopatins mediciner. Kemimänniskorna menade på att ämnena var så otroligt utspädda att de inte kunde ha någon verkan, medan homeopaterna å andra sidan pratade om att det fanns ett minne i de delar som fanns kvar och att de fortfarande var verksamma.
För mig var allting konstigt. Har ingen aning om vad jag ska tro på. Egentligen skiter jag i vilket. Fungerar det så må det vara cellminnen, kemiminnen eller vanlig sketen placeboeffekt, jag kommer att jubla och slå kullerbyttor och räcka lång tunga åt vår traditionella medicin.
På tisdag nästa vecka ska jag dit. Hoppas de kan hjälpa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar