Bland rosor och jersmin, doftande klätterhortensia och spelande koltrastar lever jag numera ett stillsamt liv. Stilla. Så stilla.
Drömvärld smälter ihop med verklighet, fantasier sveper runt i rummen. Det gamla jagar det nya. Jag går runt, runt och låter golvet knarra under mina fötter. Känner efter hur det känns, letar med blicken. Är hemma. Fast ändå inte. Om dagarna går timmarna fort, om nätterna vandrar de tveksamt.
Gråten har fastnat i halsen.
Vackert skrivet, men det låter sorgligt.
SvaraRaderaJag ger dig en kram och en önskan om fin sommar, trots allt!