Fjällen är i Skåne...?

Jag kör mycket bil nu. Många mil fram och tillbaka över den skånska slätten och får koncentrera mig rejält många gånger för att inte fara av vägen då vinden sliter tag i bilen. Det har varit ordentligt torrt ett bra tag nu och åkrarnas jord formligen forsar fram helt obehindrat. Det är inte utan att jag får en känsla av att vara i fjällen, högst upp på toppen en stormig morgon med nypistad backe framför mig, mer eller mindre osynlig av snöröken som yr runt benen. Vilken känsla! 

En kväll när solen sved i ögonen på väg ner blänkte den i rad efter rad av nysatt potatis, blixtrade i osynliga kristaller i jorden, och påminde mig även då om den fantastiska känslan av att stå beredd att fara ner i backen helt utan bekymmer om hastighet eller lutning.

Märkligt att någonting som är så platt som Skåne kan påminna mig om de brantaste branter. Kanske kan jag bli vän med det här landskapet också?

 Bild via