lördag 6 april 2013

Livsutrymme

En gång på våren och en gång på hösten brukar jag bli förkyld. Varje år. Det är bara det att jag blir lika överraskad varenda gång det sker. Märkligt. I natt hostade jag så att kissekatten tröttnade och gick iväg. Själv hade jag velat gjort detsamma. Gå iväg, stanna upp, andas fritt och finna friden inom mig. 

Tänka om.

Förra veckan blev jag så ilsken på mig själv när det jag försökte göra med hästen inte gick, han gjorde inte som jag ville att han skulle. Irriterad åkte jag hem, funderade och funderade. Visste att det var jag som gjorde något fel, men jag kunde banne mig inte komma på vad det var. Frustrerande.

Varför ska jag uppfinna hjulet på nytt? tänkte jag sedan, sökte och fann en instruktionsfilm som jag tittade på i går. Där fanns mycket riktigt lösningen. Hästen går inte att leda på det sättet jag tänkte mig att jag skulle leda. För att få den att gå framåt måste man ibland kräva att få tillgång till platsen bakom hästen. Kräva och hävda sitt utrymme. Sin plats.

Det är nästan chockerande sant. Jag måste börja hävda min rätt till min plats i livet. Mitt liv.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar