En gång när jag var liten var det en vuxen som berättade för mig om Gud och om himlen. Den personen sa att när man dog så kunde man antingen komma till himlen eller helvetet. Till himlen kommer de som är goda, gör som Gud har sagt och följer budorden, och till helvetet kommer de som inte är snälla, de som stjäler och gör elaka saker mot andra.
Jag minns inte vem som sa det till mig, men jag minns att jag funderade mycket över det jag fick berättat för mig. Hur kunde det komma sig att en gud så urskillningslöst sorterade folk till himmel eller helvete? Människor som svälter stjäler självklart sin mat om de kan, människor som blivit illa behandlade kanske inte orkar ta mer skit och blir elaka mot andra. Min hjärna bubblade av frågor och till slut sa jag att om Gud nekade en missbrukare, som lidit i hela sitt liv på jorden, att komma in i himlen så ville jag ge den personen min plats. Hellre det än att vara medveten om att den personen är i så innerligt behov av kärlek och vila och inte kunna få det.
Ja, det är kanske naivt och fånigt, men någonstans hoppas jag ändå på att det där lilla barnet som jag var hade rätt. Även människor som gör elaka saker kan behöva få vila och kärlek.
Den personen jag är idag har brutit mot så mycket av guds alla regler och bud att jag inte har en chans att ens få banka på porten. Men det kvittar mig lika, jag har ändå så svårt att tro på en patriarkalisk och bestraffande gud. En moder älskar inte sina barn bara då de uppför sig rätt och gör som de blir tillsagda. Det borde inte heller en gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar