Hårfunderingar

Efter att ha klippt mig i februari i år blev jag så besviken på att jag fick samma frisyr som jag hade när jag gick på högstadiet att jag helt kom av mig. Det är tröttsamt att hitta en frisör som man trivs med och jag kan inte påstå att hon som klippte mig var dålig, det var bara det att det blev för snällt, sött och platt. Jag har typiskt nordiskt, tunt och lite flygigt hår och fram till i fredags var jag övertygad om att det dessutom var universums rakaste. Efter att ha gjort två permanenter, en hemma och en på salong, utan resultat kände jag mig helt övertygad om att locktång och en faslig massa hårspray var min enda räddning.

I fredags hade jag bokat tid hos en ny frisör i en ny salong. Hon klippte mitt hår först och gjorde slingor sedan, helt tvärt emot vad någon har gjort förut. Sedan sträckte hon sig efter en mousse och sa; så ska vi se om vi kan krama fram lite lockar.

Jag fnissade högt då jag är svag för ironiska skämt och sa; ja, lycka till!!

Hon vände sig mot mig med en förvånad blick och svarade mig att lite självfall har jag allt!

Jag fortsatte att fnissa under tiden som hon fönade håret på mig och trodde mest att jag satt i en dröm jag just skulle vakna ur. Fram i mitt hår trädde den ena locken efter den andra och jag var tvungen att inse att jag efter mina 34 år som rakhårig plötsligt drabbats av lockar, vilket varit min dröm sedan urminnes tider.

Naturligtvis har mina egna taffliga försök inte resulterat i samma lockomfång som frisörens, men de finns där och jag blir lika fånigt glad varenda gång jag ens ser skymten av dem. Mitt raka, platta och trista hår har fått volym!!!