Feber och arbetshandskar

Verkar ändå ha någon slags feberfri dag i dag. Den andra i ordningen i så fall och jag börjar blicka lite hoppfullt framåt. Med hjälp av Propavan har nätterna blivit lite drägligare också. 

En aning oväntat har jag fått sällskap hemma av en genomförkyld sambo, som hostar och snorar och har ännu mer feber än vad jag haft den här en och en halv veckan. Snacka om sjukstuga.. Fast kissekatten är nöjd, sällskap hela dagarna och massor med ledig tid att ligga i knäet eller framför tv-n och titta på djurprogram. Fast det behöver ju inte vara Stephen Kings Jurtjyrkogården förstås. Den var läskig, tyckte kissekatten, som trampade ängsligt fram och tillbaka när den elaka kissen morrade och fräste på tv-n. Själv insåg jag att jag blivit äldre och inte alls lika lättskrämd som första gången jag försökte titta på den. När slutet kom blev jag mest bara trött och undrade vad jag ödslat tid att titta på egentligen. Fast Stephen King är och förblir en mästare på att visa vad sinnesförvirring, sorg och kärlek kan leda människor till att göra. Den till synes helt vanliga medelsvensson-människan som plötsligt löper amok på ett totalt galet sätt är den ultimata skräcken. I alla fall i mina ögon.

Eftersom jag var feberfri igår tog jag mig en liten ridtur på min något motsträviga lilla pålle. Han har börjat testa vad jag går för, vilket leder till vissa meningsskiljaktigheter vad gäller uppsittning, gångart och tuggning av kläder etc. För det mesta har jag ett abnormt stort tålamod och har lite behandlat honom med silkesvantar och skiraste hjälper och massor med beröm. Det har inte blivit stort bättre för det och igår tog jag istället på arbetshandskar och de krävande hjälperna. Gissa om det lönade sig? Jag har haft stora problem att fatta galopp på just den här lilla pållen och han har inte alls låtsats som att han har förstått vad jag vill. I går gick det alldeles fantastiskt bra! Jag galopperade ett par varv med ett stort flin på läpparna.

Nu ska vi bara bygga lite muskler och få upp konditionen på den lilla kraken så kommer det gå ännu bättre om ett litet tag.

Små, små steg i rätt riktning. 

Och massor med té, kärlek och choklad.

Kram!