Vardagstankar

Första skoldagen verkar det vara idag. Bussar som slussar barn och föräldrar som stressigt bryter hastighetsgränsen på 30 km med råge och lite till på gatan utanför. Nu är allt som vanligt igen. Regnet föste in kissekatten från hans morgonpromenad och han gick surt omkring och jamade i tron att jag skulle ta bort det blöta åt honom innan han gav upp och uträttade sina behov i lådan istället. Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt hans övertro på att jag kan göra allting för honom.

För ett litet tag sedan fick jag massage. Det var ganska intensivt då han rekommenderade att jag skulle ha fem gånger med täta intervaller. Jag kan inte annat än vara tacksam eftersom det löste upp väldigt mycket i mina skuldror och jag vaknar inte längre på nätterna av smärtor. Men det triggade även igång smärtor i lederna, mer än vanligt och inte ens mina starkaste smärtlindrande tabletter hjälpte. Det värsta har förstås släppt, men då sommaren i vanliga fall är min lindrigaste period dunkar hjärtat lite extra hårt när jag tänker på hösten. Efter att ha luskat lite efter tips från vikarierande kollegor kom någon på att antiinflammatorisk mat och dryck kanske skulle funka. Rawfood, sa hon också. Vadå, frågade jag, menar du rivna morötter då eller?

Det visar sig att rawfood är rivna morötter och grönsaker i största allmänhet. Så nu ska jag bli vegetarian ett tag, en rå vegetarian. Jag ska bara visualisera det först, inga fler blodiga biffar, mängder av pasta och mjukt saftigt bröd. Mja, jag undrar om jag klarar det egentligen. Jag kanske ska mjukstarta med att pilla in några saftiga smoothies på färska bär. Tanken att äta mer lockar definitivt bättre än att välja bort. Fast de säger att man ska få mer energi av att äta grönsaker. Det är ju förstås inte fel. 

Åååh, vad jag är ambivalent!! 

Under tiden som jag är ambivalent har jag börjat läsa Magdalena Graafs bok, Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Det är en självbiografisk bok som verkar ge en helt annan bild av Magdalena än den jag har av henne. Ska bli spännande att läsa den.


Med min ledvärk är jag i alla fall glad att jag inte bor så här, även att det är sagolikt vackert under sommaren.

Foto: Solsippan

En av salarna på Glimmingehus.