Det som var då är kanske nu

Det händer att någon frågar varför jag är singel, som är så snygg. I den ordningen. Varför någon som är så snygg är singel. Eller är du kräsen? Det skulle kanske ge det bästa svaret. Kräsenhet.

Det får mig att vilja fråga vilken del av reptilhjärnan det var som fick luft den här gången. 

För det första kämpar jag med ett uselt självförtroende när det gäller utseendet, vilket jag förstått att andra inte alltid förstår och det känns dumt att förklara ibland. Mina vätskande och blödande eksem är närapå borta, men jag bär dem ändå. Som en hinna runt det ytliga i världen. Jag har stått inför mångas pekande fingrar, gapande munnar, bortvända ryggar och äcklade miner. Det sätter spår, vare sig man vill eller inte. Dessutom vet jag att det när som helst kan blossa upp igen. 

Jo, jag är kräsen. Jag hoppas verkligen att alla är det när det gäller sin livspartner. Att välja någon efter utseendet ger mig gåshud av ilska. Vad spelar det för roll om din partner är vackrast i världen om du inte tycker om att umgås med dens tankar? Om den sparkar hunden, tvättar sönder dina kläder och spyr på golvet i fyllan på lördagsnatten? 

Det är personen du ska dela ditt liv med, inte bara stå intill vid familjesammankomster och se snygg ut tillsammans med. Le fint på bild tillsammans med. 

Nä, då står jag hellre själv.

Och ler.

Med mina vätskande och blödande eksem som en skyddande hinna mot den galna världen.