söndag 10 januari 2016

Vårvindar i januari?

Det blåser idag. En såndär vind som skulle varit underbar om den kom i mars och innebar att snödrivorna sjönk ihop och började rissla iväg i små strilar som blev till små strömmar som blev till... Men det är bara januari än så länge och snön som var här i går var bara tillräcklig för att dölja grässtråna och göra yttertrappen hal. Fast det var förstås tillräckligt för att göra vovve superlycklig. Han har totalt glömt bort hur man går lugnt och sansat i koppel. Det försvann i takt med den singlande snön. Fast det är längesedan jag själv skrattat så mycket under promenader så just nu gör det inte så mycket. Tänker att han måste få vara liten en stund till. Fast det är klart...han väger ju närapå trettio kilo snart. Hur kan det kännas så litet? Min instruktör skrattade åt mig igår när jag sa att det känns mer som att promenera ett varmblod än en hund. Ganska ofta trippar han fram på tårna, tappar balansen och hittar något jätteläskigt grässtrå att kasta sig undan ifrån. Men gårdagens valpkurs gick utomordentligt bra. Så bra att jag funderade på när han byttes ut och jag fick en annan hund istället. 

För ett par dagar sedan var vi nämligen iväg och skulle på bio utan Vidar. Han är inte ordentligt ensamhetstränad än så det kändes alldeles för länge att lämna honom ensam i ett par timmar. När vi kom in i lägenheten och han fick lov att gå iväg for han in som en tromb och ingen hann att reagera innan han kravlat upp på ryggstödet på soffan. Helt vild! På samma gång som man blir full i skratt blir man ju tokig av att han inte sansar sig. Enligt rasbeskrivningen ska han inte bry sig så mycket om andra människor, men han har inte läst den instruktionen. Han älskar människor!! Alla människor! Jättemycket! Vem har tid att lyssna på sin matte då? 

Fast till slut fick jag fatt i honom och begärde att han skulle gå bredvid mig in i vardagsrummet istället. Duktiga lilla vovven skötte sig jättefint, alla slappnade av och började prata. Då passade den lilla hunden på att gå ut i köket och kissa på mattan. Han har inte kissat inomhus på någon månad innan han fick för sig att det gick utmärkt att börja med det igen dagen innan biodagen. 

Tur att han är söt. 




1 kommentar:

  1. Han låter helt ljuvlig er hund och även om jag förstår att han ibland driver er smått till vansinne så råder det inget tvivel om att han är högt älskad och att han älskar er tillbaka lika mycket. Vilken lycka! Kärlek, så villkorslös och vacker.

    Ta hand om varandra och så hoppas jag att det faller mer snö framöver så att ni får leka tillsammans bland snöflingorna. :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera