Ängeln vid min sida

Det där med julen... Tänk att det ska vara så besvärligt. En gång om året är det som att människor blir som förbytta. Min familj vill att allting ska vara gulligt, tindrande och fyllt av förväntan. Förut har jag försökt att uppfylla det där, men som vuxen har jag gett upp. Det är en helg som är fylld med jobbiga känslor för att man aldrig lyckas att uppfylla det andra förväntar sig av en och att alltid minst en person blir besviken. Man ska vara på än det ena, än det andra stället, man ska inte behöva tänka på julklappar men om man inte har någon med sig så blir personen besviken ändå, om man hälsar på över julen så blir de besvikna för att man inte stannar tillräckligt länge, och så vidare, och så vidare...

Förut har jag gjort många saker bara för att jag har känt att det har förväntats av mig. Det här året har jag gjort saker bara för att jag tycker att det är kul. Dessutom ska jag vara hemma, inte jobba, inte åka utomlands, inte åka till  någon annans familj, inte ens åka till någon i min egen familj. Jo, vi ska åka fem kilometer till min sambos föräldrar och äta jullunch. Det ska vi. Himlans bra. Fast det är väl inte jullunch heller egentligen, inte som jag är uppvuxen med i alla fall. Vi får kalkon. Jag har aldrig ätit kalkon på det sättet förut, bara som pålägg på smörgås, så det ska bli jättespännande. Efter det åker vi tillbaka hem igen. Sååå skönt. Ingen stress, bara trevligt. Enligt min sambo behöver vi inte ens ha med oss en julblomma eller den obligatoriska chokladasken. Ingen kommer att supa sig full heller, vad jag vet. Om inte annat så åker vi därifrån innan folk börjar bli för runda under fötterna.

Min sambo är en ängel. På riktigt. Jag tycker att det är ofantligt otäckt när människor dricker sig fulla. Det vet han om, och han bryr sig om det, så jag har aldrig behövt oroa mig för att behöva befinna mig i den situationen ens. Vi är inte absolutister, men dricker heller inte särskilt mycket. Det absolut bästa är att han inte ens ger mig känslan av att han måste offra någonting för min skull. Han har aldrig andats om att jag är en tråkmåns eller att jag hindrar honom på något sätt. Han är bara väldigt mån om att jag ska vara trygg med honom och må bra. Helt klart en ängel.