lördag 14 september 2013

En gnistrande dag

Stjärnors blinkande sken strösslar små blå fräknar på min hud. Berusar mig med knastrig frost och pärlor av uråldrig kunskap. När hela himlen flämtar av visdom glömmer jag min oro och ångest, vilar i det oändliga och låter resten rinna förbi. 

Mitt nya liv är plötsligt fyllt av många sådana berusande och fräkniga ögonblick. Från den praktiska världen fylld av måsten som måste, måste, måste göras ögonabums eller senast igår tillåter jag mig att ha barfotadagar av bara tankar, soffsittande och kanske spånande på hur det nya livet tänker sig att se ut. 

Min boks vara eller icke vara har plötsligt blivit ett "när den nu är korrekturläst kan jag ju ta upp och skriva klart den". Min längtan efter att silverpyssla med små silvriga saker har resulterat i smideskurs och jo, längtan efter att få föreläsa har dykt upp igen. Ångesten finns där, men om ett tag tror jag nog att den inte tänker äta upp mig längre. 

Så många dagar av omöjlighetens bojor, som låst mig har ännu inte nött sönder min vilja att skapa någonting bättre. Skapa och hoppas. Ibland måste man också våga hoppa för att komma framåt. Och jag har banne mig hoppat!!




Foto: Solsippan. Tyvärr helt oredigerad..








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar