tisdag 29 januari 2013

Rapport från en virrhjärna

Det snöade lappvantar idag, om jag vågar skriva så utan att vara rasistiskt. Själv tycker jag att det är ett fantastiskt gulligt ord, där man riktigt känner stunsen i flaken av snö som ymnigt faller och faller som i vilken saga som helst.

Lika snabbt som den föll töade den sedan bort, lappvantesnön. I all denna blöta for jag ut till stallet och tänkte att pållen åtminstone kunde få sig en liten promenad som omväxling mot att bara trampa runt i hagen. Det är inte lätt att vara pålle utan snöskor eller broddar när det är snö och halt.

Lilla pållen tar några klapprande steg på isgatan utanför hagen, halkar och drar mulen rakt in i min skuldra. På något sätt tycker jag alltid att det är en viss ironi i att fyrbeningar så ofta tappar balansen, blir full i skratt och tackar samtidigt min lyckliga stjärna att det inte var en decimeter längre ner eftersom jag opererade bort en plupp på min rygg igår. Jag glömde fråga hur många stygn han satte, läkaren, men att döma av all fiskelina som ålade omkring på min rygg kan det lika gärna vara tre, som tio. Jag slets mellan att somna och att försöka vrida nacken ur led för att komma åt att se vad som hände. Det är ju inte så mycket annat man kan göra när man ligger på mage på en brits.

Träningsförbud i två veckor fick jag. Så fånigt. Stygnen kan gå upp och jag ska sitta och rulla tummarna i två hela veckor...? Nädu, den gubben gick inte. Jag får väl bara röra mig lite försiktigare, hehe..

2 kommentarer:

  1. Hoppas att det har gått bra med dina stygn? Kanske är de redan plockade?

    Och nog är vi många som halkar runt dessa dagar. Både på två och fyra ben. ;) Snön verkar dessutom inte vilja ge med sig utan faller varenda dag nu. Vackert som bara den men jag måste erkänna att jag längtar efter vår nu.

    Ta hand om dig vännen!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, jag fick stygnen bortplockade igår och njöt i stora drag av att slippa ha dem kliandes och skavandes i min hud. Hoppas nu bara att prinsessan-på-ärten-huden inte bestämmer sig för att spricka upp igen, vilket inte skulle förvåna mig, den har aldrig gjort så som normala hudar brukar göra.

      Mm, jag håller med dig, det vore skönt med vår nu!

      Kramar i massor!
      Solsippan

      Radera