Måndagstankar

Den rullade in idag. Dimman från havet. Den som inte ens vinden sopar bort och som kryper in i minsta lilla por av kroppen. Jag kan se det vackra i det, men just idag är jag lite extra känslig. Lite extra känslig för deppkänslor. Så för att trösta mig äter jag Geisha hjärtformade chokladkex och dricker nyinhandlat té från téaffären med den lilla söta damen i. Vi pratade efternamn idag, då hon mindes att jag har ett lite ovanligt efternamn när hon letade efter stämpelkortet. Jag är ju stammis. Fast jag är lite stammis på fler ställen så det dröjer mellan varven innan jag dyker upp hos henne. Det var ändå mysigt att stå och prata som att man litegrann känner varandra. Lindrar lite deppkänslor och ökar känslan av att höra till. Någon känner igen mig. 

När jag ändå var på prathumör så passade jag på att berätta om den trevliga expediten i affären bredvid. Han är så rar och hjälper sina kunder med att bära ut tunga fodersäckar och kattsandspaket till bilen. Ingen fara, säger han, det gör jag gärna! Han håller ordning på oss också, och berättar vad vi senast köpte för sorts kattsand eller typ av foder. Tänk vad viktigt det är att få känna sig lite ompysslad. Håller ordning på ens förvirring mitt i novemberdimman som snurrar in bomull i hjärnan. 

Johoo, fnissade damen i tébutiken. Han gör ju sådär för sina kunder. 

Så log vi lite mot varandra. Så skönt att de finns, de där människorna, som gör livet lite vackrare.

Nu finns det i alla fall en ny säck foder till valpen hemma. Han lyckades att göra oss rejält stressade förra veckan då han plötsligt började halta på vänster framben. Vi fick tid hos veterinären dagen efter, på eftermiddagen, så det kändes som en evighet i ovisshet. Själv tyckte han att det var grymt trist att inte få rusa runt som vanligt och plötsligt bli buren upp och nedför trapporna igen. Fast det där sista har han förstås inte jättemycket problem med. Det är bara jag som stånkar då han har börjat närma sig tjugo kilo i vikt plötsligt. Förstår inte när det hände? Han är ju fortfarande en liten lurvtuss? Fast med några nya tänder då förstås...