Tanken var att jag skulle tillbaka till jobbet idag, men jag vaknade efter en rörig dröm och var tillbaka i allt gammalt eländestänk, minnen och ångest. Orkade inte ens känna efter, ringde och berättade att jag inte kunde komma idag heller.
Nästa gång jag vaknade var det med ett skrik i halsen. O hade kommit på besök i min dröm där han frågade mig om och om igen om han var galen. Han slängde mig ner på en brits, stack en grov kanyl i halsen på mig och började injicera vad som fanns i sprutan. Hur jag än försökte kunde jag inte skrika och de som var i rummet intill märkte ingenting.
Det var bara en dröm.
Farbror doktorn, som jag träffade på eftermiddagen, sjukskrev mig i en vecka för magont. Jag berättade ingenting om min dröm eller PTSD, bara om Orudis retarderade kapsel som jag tog för en vecka sen.
Kissekatten ligger på soffans ryggstöd och snarkar. Det är lugnt och skönt här hemma, och jag ska bli bättre igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar