När kylan blir varm fast det är kallt

Så mycket snöstorm blev det väl egentligen inte tal om. Nog har det blåst och nog kom det snö, men nu är allt borta igen. Jag väntade halva förmiddagen på att det förhoppningsvis skulle smälta bort innan jag gick på promenad, men till slut fick jag ge upp och gå ändå. Vidar blev inte alls nöjd med den korta promenaden, trots en del kottkastande och släpade benen efter sig så gott han förmådde på vägen hem. Det blev dock en längre runda i eftermiddags så nu ligger han i hallen och tycker att livet funkar rätt bra ändå. 

I vintras hade jag det rätt svalt här ett tag. Den nedre hallen bjöd på fjorton grader och om jag hade tur klättrade det upp i sjutton och en halv grad här uppe. Det finns en vedspis, men skorstenen är inte provtryckt och jag kan inte öppna det ena spjället så jag vågar inte använda den. En av mina fina vänner lånade ut ett konvektorelement till mig och jag tyckte inte att jag känt en skönare värme. Två dagar efter att hon varit på besök var det någon nere i källaren och vred upp värmen så efter det har jag inte behövt använda elementet. Fram tills igår när det började blåsa. Fast jag vet ju inte om det beror på vinden eller om det är någon som tyckte att det inte behöver vara fullt så varmt längre förstås. 

Det är konstigt det där med lägenheten. När jag flyttade in var jag inte helt säker på att jag skulle tycka om att bo här. Det är på andra våningen, ingen balkong och hela lösningen kändes ganska speciell. Fast med tanke på att jag inte hittade någon annanstans att bo så var det ju bara att prova. När jag satt i fåtöljen idag och drack mitt morgonté kikade jag ut genom vardagsrumsfönstret och sedan ut genom köksfönstret och konstaterade att jag är omgiven av träd. En stor björk utanför köksfönstret och tall och gran utanför vardagsrums- och sovrumsfönstret. Hur kan det bli bättre? Jag vet ju om att det finns andra som föredrar gator, gatubelysning, ljud och rörelse, men jag kunde inte bo bättre. Likadant kände jag det när jag väl hasade mig utanför ytterdörren. Det finns ingenstans som är bättre att bo! Jag trivs så bra och jag tycker att det är så vackert. Men jag måste erkänna att jag surade så mycket över vädret att jag struntade i att ta med mig kameran ut. Dessutom vet jag så väl att varken kameran eller mobilens kamera kan fånga glittret och ljuset när det spelar mellan granar och tallar, men jag var ändå tvungen att göra ett försök.

Foto: Solsippan

Fast jag måste erkänna att jag längtar bra mycket efter våren nu. Den riktiga våren alltså, inte bara halvvår och snöglopp och isvindar som brukar vara den första delen. Jag vill hoppa över mars och slippa aprilvädret. Jag vill kunna andas in ljumma majvindar och doften av uppvärmd mossa utan att behöva förbanna mig själv för att jag glömde mössa och vantar hemma så fort jag kommer in i skuggan. 

Ja, jag vet att jag är gnällig.

Jag längtar ändå. 

Livet är lite lättare att leva mellan solstrålar än regn och snöglopp. I alla fall i min värld.