torsdag 28 februari 2013

PTSD är egoistiskt

Nytt medel mot PTSD och efterföljande depression är lanserat!! Få barn!! Jag utgår ifrån att det är vetenskapligt belagt och har en grund av beprövad erfarenhet eftersom det var en läkare på en vårdcentral som sa det till mig i går. Anledningen till att det är bra för sådana som mig att få barn är att det blir mindre tid till att tänka på sig själv, för det gör jag alldeles för mycket enligt doktor A på vårdcentralen. För säkerhets skull höjde han även min antidepressiva tillika flashbackspreventiva medicin till det dubbla och gav mig order på att promenera.

Det tog mig fyra timmar innan jag kunde sluta gråta.

Jag har inte bara varit utsatt tidigare i mitt liv, jag är egoistisk nog att tänka på det i stort sett hela tiden också.

Egoist.

Som att jag inte har fått det bankat i huvudet många gånger förut. Jag är alltid egoist. Alltid. Till och med egoistisk nog att ha en egen blogg.

Egoist.


onsdag 27 februari 2013

Små barn har också tankar

En gång när jag var liten var det en vuxen som berättade för mig om Gud och om himlen. Den personen sa att när man dog så kunde man antingen komma till himlen eller helvetet. Till himlen kommer de som är goda, gör som Gud har sagt och följer budorden, och till helvetet kommer de som inte är snälla, de som stjäler och gör elaka saker mot andra.

Jag minns inte vem som sa det till mig, men jag minns att jag funderade mycket över det jag fick berättat för mig. Hur kunde det komma sig att en gud så urskillningslöst sorterade folk till himmel eller helvete? Människor som svälter stjäler självklart sin mat om de kan, människor som blivit illa behandlade kanske inte orkar ta mer skit och blir elaka mot andra. Min hjärna bubblade av frågor och till slut sa jag att om Gud nekade en missbrukare, som lidit i hela sitt liv på jorden, att komma in i himlen så ville jag ge den personen min plats. Hellre det än att vara medveten om att den personen är i så innerligt behov av kärlek och vila och inte kunna få det.

Ja, det är kanske naivt och fånigt, men någonstans hoppas jag ändå på att det där lilla barnet som jag var hade rätt. Även människor som gör elaka saker kan behöva få vila och kärlek.

Den personen jag är idag har brutit mot så mycket av guds alla regler och bud att jag inte har en chans att ens få banka på porten. Men det kvittar mig lika, jag har ändå så svårt att tro på en patriarkalisk och bestraffande gud. En moder älskar inte sina barn bara då de uppför sig rätt och gör som de blir tillsagda. Det borde inte heller en gud.


söndag 24 februari 2013

Energi, energi, energi

Ljummen mandelpotatis, vindens lek i sommarvarma trädkronor, jordgubbar med grädde, socker och mjölk. Man hinner tänka mycket när man ligger i soffan, parkerad av en somatiserande hjärna, som uppfinner lite feber, hosta och allmänt hängiga egenskaper åt en utmattad själ.

Nej, jag är inte förkyld, men jag lyssnar inte på mig själv när jag säger att jag inte orkar hålla mig uppe så min kropp tar över åt mig. Egentligen borde jag väl vara tacksam för det, men jag känner mig rätt löjlig. Jag är ju inget småbarn. Vuxna kvinnor klarar att åka och titta i en bygghandel efter ny innerdörr och gå den lilla rundan på Blomsterlandet för att köpa små söta påskliljor utan att få feber.

Medan jag drömmer om solmogna jordgubbar har jag bestämt mig för att försöka vara lite snällare mot min kropp och köpt snordyra produkter i hälsokostaffär för bättre leder, mer järn och té med energi. Uppiggande badkulor och duschkräm med vårdande egenskaper för huden ingår också i piggelinkittet.

Ljuset är på väg tillbaka, skyn är fyll av hemvändande fåglar och jag hoppas att energin smittar av sig en skvätt på mig.



måndag 11 februari 2013

Ny himmel

I går smet jag från jobbet, nästan en hel timma för tidigt. Den här helgen har varit en av de mest belastande någonsin och när det plötsligt myllrade av folk i skiftet kände jag att det började pirra i huvudet av trötthet. De skulle ta över och jag skulle gå hem två timmar senare. Efter en timme gav jag upp, jag gjorde ändå ingen nytta.

När jag klev ur bilen hemma hörde jag det karakteristiska trumpetandet från en grågås och blicken sökte sig automatiskt mot himlen. Där var inte bara en liten grupp gäss, det var flera och alla flög de åt samma håll. I tio minuter stod jag och bara lyssnade och tittade på skådespelet av fåglar som bara kom och kom i hundratals, ja säkert flera tusen och fyllde luften med sina ljud. Vilken omväxling mot lappvantesnö! Så härligt att våren ligger i startgroparna! Den är på väg nu, hörni!