Denna terminen har jag inte varit särskilt produktiv, jag har tagit lång tid på mig för varje moment i skapandet, men jag har gjort ett litet halssmycke i form av en elgitarr (med mycket betoning på konstnärens fria uttryck) och faktum är att jag är ganska nöjd med resultatet. Ännu bättre känns det att veta att jag flera gånger varit några hårsmåner från att bränna upp alltihop på grund av ren okunskap och ändå lyckats hålla mig på rätt sida marginalen. Det är värmandet som är min akilleshäl. Jag värmer och värmer och värmer och plötsligt är materialet så varmt att det nästan smälter. Enligt mig händer det där på en millisekund efter att man väntat en oändlig tid, den oändliga tiden innebär också att man stirrat så intensivt på objektet att man inte längre ser klart. Det är alltså egentligen inte mitt fel, utan brännarens, som egentligen passar på att värma materialet när mina ögon är alldeles utmattade...
Under tiden som jag fantiserar om att bli en väldans duktig silversmed gör jag alltså sådant här:
Trådarna, så kallade bindtrådar har jag virat runt för att hålla pärltråden på plats inför lödningen. Den sista lödningen var väldigt kritisk och det stod flera andra kursdeltagare runt om och hjälpte mig att hålla andan under tiden. De är väldigt fina, de också, och tvekar inte att hjälpa med idéer, råd och sin kunskap.
Härnäst tänkte jag påbörja en armlänk. Hoppas, hoppas att jag hinner klart med den innan terminen tar slut!!
Vad härligt att göra något som gör en glad! Men det verkar svårt, tycker jag! Lycka till med armlänken.
SvaraRaderaSåå fin ring! Väldigt vacker!
SvaraRaderaTack snälla ni! Det är både roligt och ibland ganska svårt.
SvaraRadera