Alltså, det där med alla hjärtans dag. Visst, det är sockersött, gulligt och rart. Men någonstans gör det alltid lite ont i hjärtat på mig för jag blir alltid orolig över att någon ska känna sig ensam, kanske inte lika älskad som alla andra verkar bli och den där känslan av utanförskap som iskallt sveper in dem i sin mörka cape. De flesta andra dagar är det kanske inte så brutalt tydligt som just den här dagen.
Äsch, jag vet inte...
Min egen dag har varit fantastisk och mysig på alla sätt och vis. Kärleksfull. Inte för att någon annan har sagt att det är så det ska vara den här dagen utan för att det slumpar sig så att det är min och min sambos egna dag ändå. Det var den här dagen som vi trevandes gjorde klart att det var mer än bara vänskapskänslor oss emellan. Så skört och så försiktigt, men ändå ohejdbart som vårfloden.
Vi pratade mycket minnen över vår fina alla hjärtans dag-middag ikväll. Det var en jättefin middag, trerätters på en lite finare resturang, så vi tog god tid på oss och njöt av maten och atmosfären. Många skratt och mycket tacksamhet för att vara där vi är idag. Jag älskar min fina D.
Hoppas att även din dag har varit fin, från hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar