Jag kom i tid, jag var med på listan över antagna och jag orkade vara med hela dagen. Jag var rent salig när jag kom hem, vansinnigt trött men glad och taggad att fortsätta. Det var en så otroligt stor skillnad på denna första dagen och på första dagen på sjuksköterskeprogrammet. Jag kommer ihåg en kvinna som utstrålade stränghet och med håret uppsatt med hjälp av kammar så att inte ett enda litet strå haft chans att leta sig ut. Hon gick i gången som separerade alla 150 elever och citerade "Ska bli sjuksyster jag" av Sonja Åkesson utan att staka sig en enda gång. Sedan spände hon blicken i oss alla på samma gång och sa att om det är så vi tänker oss att det ska bli så kan vi lika gärna lämna lokalen på en gång.
Alla satt kvar. Alldeles stilla blev det.
Jag vet inte om det var någon som hoppade av utbildningen, förmodligen var det åtminstone någon, men bilden av den stränga läraren lämnade aldrig min näthinna under de där tre åren.
Desto trevligare var min första utbildningsdag den här gången. Här verkar man mån om att eleverna ska trivas, vi får tips om studiestöd, mentorer och alla möjliga hjälpmedel för att klara av att ta oss fram. Det känns riktigt mysigt på något sätt. Vi är inte så hiskeligt många heller, så bara det gör att det känns trevligt.
Hoppas att det fortsätter på samma vis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar