Störd sömn

Tanken var ju att jag skulle skriva lite om övernaturligheter, som rubriken på bloggen antyder. Det har nu inte varit så värst mycket sådana inlägg så jag tänkte därför att det kunde passa bra med ett litet sådant nu när höstmörkret, blåsten och regnet smyger runt husknutarna.

Det här hände när jag bodde i ett annat litet hus, som byggdes 1946, så man kan ju tycka att det inte skulle vara gammalt nog för att hysa några spöken. Jag måste dock påstå att min första kväll i det där huset gjorde att jag inte tvekade en sekund på att det fanns något mycket bestämt som bodde där. Jag tänkte gå händelserna i förväg litegrann och berätta om en dag då jag bott i huset i ungefär ett halvår. På något sätt hade jag vant mig en aning vid att jag mer eller mindre varje dag som jag sov ut efter en arbetsnatt blev väckt av att någon drog i mitt täcke. Det var en ganska ljus dag då det var tidig vår och jag hade krupit ner ordentligt i sängen med täcket över huvudet för att stänga ute den kyliga luften i rummet. Allt var stilla och och jag sov gott efter en normal arbetsnatt. Runt tolvtiden vaknade jag så som jag sedermera vant mig vid av det där retliga dragandet i täcket. Det var bara lite mer ilsket än vanligt och jag vek ner den biten jag lagt över huvudet för att om möjligt få se vederbörande. 

Lite smått förvånad konstaterade jag att det hängde en dimma i ena hörnet av rummet, ungefär en meter i diameter. En rund klump. Först blev jag lite skärrad och tyckte att jag varit oförsiktig och tänt några ljus på byrån innan jag lade mig, men så var inte fallet. Jag blinkade några fler gånger och dimman började forma sig till en strut och som en fin, fin tråd for den sedan ut rakt genom fönstret. I min lite sömntrötta hjärna blev reaktionen mest att "jaha, jag trodde de där var tvungna att ta sig ut genom nyckelhål eller nåt sånt". Synd att jag inte kunde filma och se det igen.

Eftersom jag glömt att dra ner persiennerna i de fönstren, som dimman for ut igenom, kunde jag se att det inte var någon dimma utomhus. Så jag vände på mig och funderade på att det inte var som den där draculafilmen med den gröna dimman i innan jag somnade om.

Upplevelsen var för konstig för att prata om, så jag har inte berättat för någon om det tidigare. Inte hände det fler gånger heller. Däremot blev jag vansinnigt trött på att ständigt bli väckt efter mina arbetsnätter, vilket resulterade i att jag en dag satte mig upp och skrek: Det var väl då själva helvete om jag inte ska få sova i fred!! Jag fortsatte med en harang om hur min arbetsnatt varit, planen med huset och en hel del annat som jag glömt. Sedan lade jag mig ner och somnade igen. Efter det utlägget blev jag aldrig mer störd i min dagsömn. 

Natten efter drömde jag att jag såg mig själv ligga i sängen och vid fotänden stod en tant med knut i nacken och drog i mitt täcke. Samtidigt förmedlades känslan av frustration över att någon kunde ligga och lata sig mitt på blanka dagen. Jag tolkar det som någon slags förklaring till varför hon försökte köra upp mig, det passar sig inte att man ligger och slöar på dagarna. Söt tant.

Foto: Solsippan