Undrar bara

Kan någon tala om för mig vad det är som är så satans speciellt med en tjej som kör släp efter bilen, hämtar grus, skyfflar grus, bär saker, jobbar med byggnation, tvättar bilen själv osv??? Och varför i hela friden skrattar man åt en tjej som nära kör fast med ett ton grus på flaket i en grusgrop när släpet låser sig när man backar? Hade det varit en man så hade han fått applåder över att han i alla fall redde ut situationen, trots alla svårigheter, medan man ser ner på tjejen och säger att det måste varit hennes körteknik det är fel på. Det spelar igen roll vad man än gör, så är det fel.

Nu ska jag ut och klippa lite mer häck. Och jag har INTE klippt av sladden än, ramlat ner från någon stege eller gjort nåt fel, så som folk förväntat sig att jag ska. Jag är inte född med tummen mitt i handen, är inte överdrivet klumpig eller puckad i största allmänhet. Faktiskt.

Och jag kan upplysa om att pedalerna och ratten sitter kvar på samma ställe i bilen oavsett om man har släp kopplat därbak eller inte.

Livsfarlig massage

Full fart i två dagar på jobbet och jag är helt färdig. Fast färdigheten beror dels på att jag fått massage idag. Jag har fått det ett par gånger tidigare i mitt liv, men kan inte minnas att jag blivit så påverkad förut. Idag snurrade hela världen när jag satte mig upp och jag hoppades vilt på att jag inte skulle göra nån fånig svimningsscen framför fötterna på stackaren som tagit sig an mig. Konstigt att jag kan vara så rädd för att någon ska ta i mig och samtidigt slappna av så fullständigt när jag väl ligger där. Jag var tokigt rädd innan, vaknade på natten och fick för mig att jag vandrade rakt in i lejonets kula. Sambon skrattade flera gånger åt min fånighet och det hjälpte mig att få ner fötterna på jorden igen. Man har faktiskt inte ihjäl sina kunder. Det är dålig reklam, typ.

Falsk UVI

Igår sprang jag så ofta på toaletten att jag misstänkte att jag fått urinvägsinfektion för hundrasjutioelfte gången. Fast urinstickan jag tog var blank och det gjorde ju för all del inte ont heller.

I morse ställde jag mig på vågen och konstaterade att den visade 1.5 kg mindre än morgonen innan. Snacka om raketbantning. Eller bara PMS-skvalp som runnit ur mig? Förmodligen. Hursomhelst fick jag mig ett gott fniss.

Drakar

För flera år sedan kom jag på att jag vill ha en tatuering. Fast det erkände jag inte förstås. Fina små solsippor har inte sånt och vill egentligen inte alls ha det  faktiskt. Nejdå.

För några år sen kom jag på att jag vill ha en drake. Men inte en tramsdrake, ingen indonesisk drake och inte en stiliserad drake. Häpp. Det blir tamejfan ingen drake, jag vill nog inte ens ha någon. Nähääädå.

Idag hittade jag en jättefin drake på nätet. Man kan modifiera den lite. Jodå. Och jag fick dessutom lite matnyttiga tips från arbetskamrater, som har åtminstone en liten eller flera egna. Jo, jag vill ha en drake. För jag är en drake. Skitarg och sprutar eld för det mesta, vassa klor och jobbiga ögon. Fast med alldeles för stort och sårbart hjärta. Jo, jag är en drake.

Vackraste vackra fredag

Så var det dags igen. Helg. Jobbehelg. Just kommit hem efter en vanlig arbetsdag där man känner sig både manglad och styrkt. Jag älskar att få folk att skratta och har faktiskt lyckats få flera stycken att dra på smilbanden idag. Underbart!

Det finns förstås en och annan som frågar hur jag mår egentligen. Då har jag svårt att se dem i ögonen. Det där egentligen är ett jobbigt ord. Helst vill jag bara prata om hur fantastisk den senaste ridturen var, hur snälla ögon hästen har och att jag har svårt att komma ihåg att jag ska jogga när jag joggar för jag får fullt upp med att fylla lungorna med alla ljuvliga dofter som far omkring i luften. Just nu är det otroligt mycket fläder som blommar. Överallt känns det som. Vackert. Vansinnigt vackert. Det mesta har varit vackert idag, till och med mina arbetskamrater.

Min sambos bror kom och lade rabarber på min sambo alldeles nyss. Det var förstås mindre vackert. Ska strax börja med lite kvällsmat, så kanske jag blir lite nöjdare i alla fall.

Fin fredag önskar jag dig!!

Bli sams! Visst serrö...

Det som är lite trixigt är bara att man ska komma ihåg att monstren som gjort en så illa är just gamla monster som inte ens gömmer sig i skuggorna under sängen. Ibland tycker jag att det är lite svårt att minnas just det. För det mesta tycker jag att mina monster borde vara så gamla vid det här laget att de mest påminner om dammiga mumier. Om man blåser på dem så smulas de sönder. Hoppas jag...

Marinad?

Äh, det blev ingen joggingrunda men väl ett varmt bad med massor med lavendel, pepparmynta och timjan. Jag tror nog att det kom med en och annan liten oreganokvist också. En skvätt olivolja på det och jag kröp ner nöjd och glad över att jag skulle bli ordentligt marinerad till lunch.

Ibland får jag doftpanik. Det är som att när jag provat allt annat för att slippa värken i leder och huvud så måste jag fylla hela lungorna och varenda por med härliga dofter. Några doftljus på golvet i badrummet blev pricken över i.

När jag doftat av mig om ett tag, och när jag varit och handlat, ska jag kleta in nacken och kinderna med tigerbalsam. Någonstans har jag läst att det ska vara bra mot bitihop-ontet. Ispilarna som envisas med att skjuta omkring i ben och fingerleder får jag väl mota bort med ullpläd och heta témuggar.

Välkommen!

Jag har en ny vän! Välkommen Fru Hansson till mitt lilla krypin i cybervärlden!

Blöt midsommarhelg

Inte en enda bild tog jag under midsommarhelgen. Det var liksom inte läge, och jag hade väl dränkt kameran om jag försökt, så ruskigt blött som det var. Nja, riktigt så illa var det kanske inte, men det regnade en hel del. Fast vi satt faktiskt ute på altanen och åt på fredagen. Det gick, om än med lite hjälp av filtar och värmande nubbe.

Vi hade med oss kissekatten, eftersom han lyckats få ögoninflammation igen. Numera blir jag smått hysterisk när han börjar klia sig eftersom det inte alls är särskilt roligt att ge droppar i små pälsbollars ögon. Det går ju inte att förklara varför man ger ilsket svidande medicin. Dessutom var jag smått hysterisk över rädslan att mina föräldrar skulle släppa ut kissekatten på skogsäventyr. De har nämligen en otrolig vana att öppna dörrar till höger och vänster mest hela tiden och gärna lämna dem öppna. Jag tjatade så mycket att pappa drömde mardrömmar om att han råkade släppa ut katten. Inte lätt....

Nu är vi förstås hemma igen och jag har anfallits av min sedvanliga huvudvärk. Två alvedon och en ipren hjälper inte, diklofenak hjälper inte, ligga ner och sova hjälper inte, dricka massor av vatten hjälper inte. Det enda som händer är att jag får ont i magen och blir illamående på köpet. Just nu håller det sig till att bulta lite i bakhuvudet och dra lite i pannan, så jag tänkte överraska med en joggingrunda bara för att se vad som händer.

Hoppas att din midsommarhelg har varit fin!

Fuskstart på midsommarhelgen

Hemodlad potatis, gul lök, gräslök och persilja. Inte dumt alls. Faktiskt tillräckligt fint att det tillsammans med lite sill, gräddfil och ägg blev en riktig festmåltid. Hur härligt som helst. En liten nubbe fick slinka ner den med förstås. Lade sig som bomull i magen.

Just idag älskar jag min trädgård och vad den ger mig. Det var inte det minsta roligt att gräva runt jorden innan det var dags att putta ner sättpotatisen, men fantastiskt roligt att gräva upp den igen idag. Spännande och lite som att fylla år när man är liten och inte vet hur många paket man ska få. Många paket blev det, kan jag säga. Många paket finns det dessutom kvar. Så roligt så roligt.

För en gångs skull är jag ledig hela midsommar. Det ska firas. Ordentligt. Både ledigheten och midsommar. Kanske att jag är lite inspirerad och tar några bilder. Hursomhelst önskar jag dig en riktigt fin midsommarhelg!